Det var som en magisk stund, då solen sken riktigt starkt och lågt, så starkt att den fuktiga vägen blev som en spegelyta. Där satt jag i hörnbordet, intill väggen och kunde spana på folk som var uppe lika tidigt som jag. Det var en bra känsla. Vasastan, en bok med hårda pärmar och en riktigt god kaffe på ett bord med röd-vit rutig duk.
Så måste alla lördagar börja. Efter det har man energi för vad som helst! Som att göra cykelutfärder och packa alla egodelar i flyttlådor.
No comments:
Post a Comment