The view

Jag var i Milano under veckoslutet. Oftast kör jag rakt efter arbetet och tänker endast på att komma fram till destinationen, men denna gång började jag köra efter min fysioterapi... så var så avslappnad att jag stannade till och med vid sidan av vägen för att i lugn och ro ta några bilder. Bergena är bara så vackra och det känns som om jag aldrig riktigt blir van med dem! Varje gång jag ser de stora bergen omringa mig andas jag en aning djupare och tänker på hur mäktiga och stora de är. Jag njuter lika om inte mer av att stirra på havet men havet har jag ju levt med hela livet så det förvånar mig inte mera på samma sätt.

I was in Milan during the weekend. Usually I drive straight after work to my destination without even blinking my eyes but this time I was so relaxed after my physiotherapy that I even stopped by the road to photograph a bit. I think I never really get used to the mountains, they amaze me all the time. I cannot really get it, how big and mighty they are. I always start to breathe a bit deeper and forget the time, when I stare at them. I guess the sea has the same impact on me, if not even a bigger but the sea I am already so used to as I lived with it my whole life, that I don't stop to wonder about the amount of water.